Korsetters konstruktion

Korsetter är vanligtvis konstruerade av ett flexibelt material (såsom tyg, speciellt då coutil, eller läder) stadgat med stödskenor instuckna i kanaler i tyget eller lädret. Under 1800-talet var stål och valbarder de fördragna materialen för stödskenorna. Ett billigare alternativ till valbarder var ”featherbone” som var tillplattade remsor av ett material bestående av gåsfjädrar sammanvävda med garn. Idag är plast det vanligaste materialet för lätta korsetter, medan stålspiraler eller stålfjädrar föredras för styvare korsetter. Andra material som använts till stödskenor inkluderar elfenben, trä och rotting. (En gördel, å andra sidan, är vanligtvis gjord av ett elastiserat tyg, utan stödskenor.)

Hantverket att tillverka korsetter kallas korsettmakeri och hantverkaren för korsettmakare. Att klä någon i korsett kallas att korsettera.

Korsetter hålls ihop med snörning, vanligen (men inte alltid) i ryggen. Att dra åt eller lossa snörningen leder till en motsvarande förändring i åtstramning i korsetten. Det är svårt – men inte omöjligt – att sköta snörningen själv för en person som använder en korsett med snörning i ryggen. Under korsettens viktorianska storhetstid, snördes en välbeställd dams korsett av hennes tjänsteflicka och en herres av hans betjänt. De fanns även många korsetter med knappar eller hyskor framtill i planschetten. När väl snörningen väl hade justerats till önskad nivå behövde man inte röra den utan kunde ta av och på korsetten genom att använda den främre öppningen (denna metod kan leda till att planschetten skadas om inte snörningen lossas före). Ã…tsnörning på egen hand är i det närmaste omöjligt när det kommer till tightlacing, vilket syftar till maximal hopsnörning av midjan. Dagens tightlacers måste, i avsaknad av tjänare, förlita sig på makar och partners.

Leave a Comment